Puuh, vad trött man blir!

Jag kom precis hem från "jobb" nu och är helt slut. I morse när jag kom till skolan så kom det in en från den andra förskolan, där det är äldre barn, och frågade om jag kunde hjälpa dom idag för de skulle på skogsutflykt och var en man kort. Jag sa ja utan att veta vad jag gav mig in på...
Jag skulle då ha ansvar för 5 barn i åldrarna 6-8 år och tänkte att det skulle väl inte vara några problem. Det var det egentligen inte heller men trodde inte att de skulle vara så himla spralliga och pratiga och någon till och med lite uppkäftig! Så det var en upplevelse.

Vi skulle då ut i skogen, som kändes precis som bokskogen, Saint Germain eller nåt liknande, och då skulle vi först ta metron till en station och sedan byta till ett RER-tåg, ungefär som ett pågatåg. Vi var jag och 4 andra vuxna och 25 barn som inte var helt fokucerade på att hålla koll på oss ledare, utan kunde stanna och titta på en reklamaffisch och glömma bort allt runt omkring. Jag kände att jag har testat min tålamodsgräns idag i alla fall! Säkert nyttigt, men ack så krävande! Djupa andetag och intala sig själv att de var barn och att dom förstår kanske inte allting än var nödvändigt.

Men i alla fall så kom vi på metron, bytade till RER och kom fram till ett helt underbart stort slott och gick sedan en bit och hade en fantastisk utsikt över Paris. Dessutom sken solen och värmde gott. Vi gick in i skogen genom en allé med stora träd och självklart, nu när det är höst, skulle ju alla barnen stanna upp hela ledet och plocka upp löv från marken och bli alldeles till sig. Visst, dom var fina för de hade ändrat färg och sådär, men lycka till med att få kontakt med en unge som är inne i sin egna lilla värld och gör allt vad dom kan för att ignorera en. Men det gick ju bra till sist.

Väl framme i skogen samlades vi ihop alla barnen medan en förskolelärare snitslade (läs schnitzlade) en liten tipsrunda som barnen skulle gå, i sina gruppen, och jag skulle ju då gå med och ge "ledande frågor" om det skulle bli svårt. Kul! Anna ställa ledande frågor när det är en fråga som lyder: "hur många fingrar har ni tillsammans i gruppen?" Hm.. Räkna bara era fingrar för f*n! Men jag bet ihop och tänkte: "dom är bara barn" och försökte mitt bästa. En unge i min grupp var en riktigt kaxig och moppsig liten dam som hela tiden skulle ifrågasätta mig när jag sa till henne att inte t ex slå sin kompis (?). Barn, dom är väl för härliga!

Efter tipsrundan var det lunch. Alla hade matsäck utom just jag eftersom jag inte visste om att jag skulle dit så alla ledarna delade med sig av sitt. Trevligt gäng. Sen var det lekdags för barnen i skogen där de byggde kojjor och sprang omkring. Var ganska så svårt att hålla koll på de små liven. Hade suttit fint med ögon i nacken, men ja, hönsmamma som man har blivit efter ens egen mor (tack mammsegull) så gick det bra.

På hemvägen sen var jag supertrött, men det var inte barnen. Förstår inte hur de kan ha så mycket energi i de små kropparna! Sjukt. Så det blev en jobbig resa hem, men lärorik måste jag säga. Fick verkligen dom till att lyda mig och inse vad som var rätt och vad som var fel när man åker tåg och metro med andra individer. Känns bra!

Tillbaka på skolan och hinner säga hej till mina små barn på förskolan som skulle hämtas för dagen. Sen var det möte med rektorn och sen ett större möte med alla lärarna på skolan. Gott med fika.
Hemma är jag nu efter en lång dag och är helt slut. Varken Lisa eller Jens är hemma så här är tyst och lugnt. Ska nog ut och äta ikväll eftersom Lisa åker hem i morgonbitti. Men men, så är det!