trevliga tisdagen

Gud hjälpe den som har lite panik över att det bara är 3 dagar tills vi åker ifrån Paris! Eller nåt(?). Kan inte förstå att det är så få dagar kvar. Imorgon har vi varit här i exakt 4 veckor. (läs "aaaah, var tog tiden vägen?"). Ska ju klart bli skönt att tillbaka till vänner, familla och gamla rutiner, men just det "gamla rutiner", hur tråkigt låter inte det egentligen? Det känns lide tradet att komma hem till det i alla fall. Men våra magar blir nog glada. Hm, intressant för er! (Eller inte va?)

Idag på praktiken lekte jag med en unge och lyfte honom och bar omkring med honom och han skrattade så att han nästan kissade på sig (bokstavligt talat). Och helt plötsligt så bara högg det till i ryggen och det kändes ONT. Det ilade i hela nederdelen av ryggen och strålade ner i mitt vänstra ben. Bra Anna, du har precis klämt en jäkla massa nerver och kan inte gå utan att det ser ut som att du har en påle upp i ...
Men inga sura miner här inte, inte visa sig svag! Jag klarade av dagen men ramlade ihop i en hög när jag kom innanför dörren och skulle ta av mig skorna och fick kramp i låret. Kul! Till och med jag skrattar åt det nu trots att jag fortfaranade har ont i ryggen. Allt känns så ironiskt och jävligt typiskt. Åker hem när som helst, men självklart ska jag ha ont i ryggen på flyget i massa timmar! (typ 2 men ändå!). Gud, jag har blivit en dramaqueen..

Äh, ryck upp dig kvinna! Som tur är har jag en stor stark karl som tar hand om mig och lägger varma handdukar på min rygg som lindring, lagar mat till mig och tillåter mig dricka vin på en tisdag. DET kallar jag kärlek, i alla fall för ett "gammalt-gift-homo-hetero-par" i Paris.